Twisted Fucking Sister

Med min skitmobil blir det inte bättre bilder än såhär.

Det var (såklart) awesome. Twisted Sister var skitbra live, och de andra banden var helt okej de med. Helt klart värt att åka hit för. :D

Nu ska vi checka ut från hotellet snart, och sen försöka roa oss tills vårt plan går 20.55. Eftersom det regnar planerar vi att gå på bio. :D

True story.

Trondheim

Vet inte om det syns, men det står "Hell" på skylten. Wtf? Vad fan är Hell!?

Jag hatar mycket. Bland annat hatar jag Rikard Sjöberg, TV4 och studenter. Då kan man ju fråga sig: varför i helvete sitter jag och tittar på Postkodmiljonären Studentspecial? Kanske för att det är det enda som finns att titta på här på hotellet: innan dess tittade vi på ett helt efterblivet norskt program som hette typ Oppgraderingen som gick ut på att man svarade på frågor, typ "Vad har Pegeot för djur som symbol?" eller "Vem spelade Rocky?" och så uppgraderade de ens säng till en bättre typ. Ehhh?

Gud vad jag hatar studenter. Nu står de och sjunger den där jävla sången för folk också. Kan ni inte bara fucking DÖ?

Trondheim är nice, men regnigt. Vi har faktiskt turistat oss! Vi gick bort till Nidarosdomen som pappa pratade om imorse (alltså hur vet han ens att Trondheim hette Nidaros förut?). Sjuuukt stor kyrka! Eller ja, katedral är väl rätt ord. Gotisk arkitektur också, vilket vi väl alla kan enas om är den ballaste stilen på kyrkor i alla fall?

Man kunde dessutom gå in, och holy crap! Täby Kyrka, släng dig i väggen, säger jag bara (och det säger jag sällan). Eftersom katedralen är ashög var det sjukt högt i tak, toksnygga fönster, och så plötsligt när vi går där börjar det spelas hög, dramatisk fiolmusik: då är det någon orkester därinne som börjat öva. Sjukt coolt!

Något som är weird är hur jävla svårt det var att hitta någonstans att äta. Vi gick runt hela Trondheim och hittade *en* pizzeria. Där pizzorna dessutom kostade 110 NOK, vilket är typ 125 SEK. Jag börjar förstå varför de säger att det är dyrt i Norge!

Ett annat problem är var fucking konserten imorgon är!? Vi gick runt i hamnen i typ en timme och letade, men hittade fan inget jävla konsertområde. När vi återvände förstod vi av hemsidan att den flyttat, men vi har faktiskt inte fattat vart. Hemsidan är oklar, eller så är min norska bara crap. Vi har till imorgon på oss att räkna ut det, så det löser sig säkert. :P

True story.

Twisted Norge

Ligger och chillar i min systers säng och smular ner den. Haha! Kanske inte helt rekommenderat att trycka i sig ett helt paket Ballerina själv, men vadfan: YOLO!

Imorgon ska jag och min bror åka till Norge över helgen och se Twisted Sister. Jag är inte alls personen som åker iväg på weekendresor (utom till typ Trams), så det ska bli ganska spännande! Förutom bandet är jag mest taggad på hotellfrukost, men eh, det är inget fel med att vara taggad på att äta! Speciellt inte frukost. Jag älskar frukost! I would fucking marry it om jag kunde.

Har för övrigt konstaterat att mitt hår *är* lila. Snyggt lila också, så jag hoppas färgen håller. Jag körde på Schwarzkopf, som jag tycker har överlägset bäst hårfärger, den här gången, så jag hoppas. Det är så jävla segt att färga håret hela tiden.

Folk gillar iaf hårfärgen (utom de som stirrar: FAAAN vad trött jag är på det. Okej, jag fattar, jag har lila hår, folk kanske tittar två gånger, men folk som råstirrar? Det är bara obehagligt. Stop it). "Jag tänker tistel", sa Jonas, och fick medhåll från alla närvarande: "det passar ju perfekt! Taggarna utåt, liksom." Pffft. Jag är en genomtrevlig person, fattar inte vad de pratar om.

Det är gratis wi-fi på hotellet iaf, så jag lär väl blogga i Norge också! Tills dess: rock on!

True story.

Just nu lever mitt hår enligt The Red Queen Hypothesis

Jag färgade håret igår.

Kan fortfarande inte avgöra om det är rött eller lila.

Det här börjar bli ett problem...

True story.

Euphoria

För att citera Björn Ranelid:

HERRRRRRRRRRRREGUD!!

True story.

En otränad cirkel

Alltså att träna är så fruktansvärt tråkigt nu.

Varför?

För att jag är så otroligt otränad.

Alltså borde jag träna så att jag får bra kondition igen.

Men det vill jag inte.

För det är tråkigt att träna.

För att jag är så otroligt otränad.

Det är en sådan där ond cirkel som jag måste bryta.

När jag orkar...

Idé stulen från: http://madeforeeachother.blogg.se/

True story.

Som det ska vara

Rödbrända axlar?

Kastat kottar på folk?

Allmänt slut?

Hela skogen i håret och skorna?

Definitiva tecken på en lyckad dagsexkursion!

True story.

Bilder från Tovetorp

Första dagen lånade vi en båt.

Joachim hade aldrig rott förut. Det märktes...

Jag skulle kalla min stil "biogeochic".

Joachim illustrerar hur sexigt vadarstövlar är.

Matilda posar glatt i sina vadarstövlar.

Bara för att jag är snygg.

Slut på Erikas bilder! Resten har nog en hel del redan sett på Twitter...

Såhär fint är det vid Torpesta Kvarn där vi jobbade.

Exkursionslogik: "Åh, en tunnel! Den måste jag gå igenom!"

Öster Malma ligger på andra sidan sjön. Matilda ska bo där när hon gift sig rikt.

På promenad vid "Jurassic Park-stängslet". Det visade sig bo typ mufflonfår där.
(Bengt och Tommy, de homosexuella mufflonfåren, blev ett annat återkommande skämt under veckan...)

Vi hittade en död groda och tyckte det var asbra att sätta fast den där.

"Mina idioter" som jag lovingly kallar dem leker i en sandlåda.

Min dator var för liten för att alla skulle se, så vi använde en projektor...

Tårta i glas. Asgod tårta var det.

Eugene in progress. Här hade han ett ansikte av en fotboll, men det tog vi bort.

Mathilde, Matilda och Eugene.

Erika när vi är ute och ror. Så jävla fint var det!

Dovhjort!! De är så tama så de kommer fram och vill bli klappade. Jag vill ha en!

Och det var väl det! En mycket trevlig exkursion, måste jag säga.

True story.

Den senaste veckan har lärt mig mycket om vetenskapliga slutsatser

Paus under "viktig" kurs om bostadsrättföreningar (jag är numera suppleant i styrelsen i min förening nämligen). Läser tweets som får mig att inse varför jag alltid hatat när folk säger "kärlek börjar alltid med bråk", drar slutsatsen att killar som bråkar gillar en, och vägrar göra något.

Det är för att det är så jävla OVETENSKAPLIGT!

Låt oss säga att vår hypotes är "kärlek börjar alltid med bråk". Våra frågeställningar är då något i stil med om det här gäller all kärlek, och om det möjligen är så att alla bråk leder till kärlek?

För att undersöka detta skulle vi prata med massa par förstås, och se hur det var i början av deras förhållande. Referenslitteratur skulle vara diverse romcoms. Fältstudier skulle göras genom att följa personer som just träffats och se vad som händer mellan dem.

Låt oss säga att vi till sist kommer fram till att jo, det finns en trestjärnig signifikans i skillnaden mellan relationer som börjat med "bråk" och de som inte gjort det i huruvida de blev ihop eller ej. Bråk ger passion! Vi ser tydligt att lite smågnabb gör att relationen blir lite roligare.

Vi har konstaterat: "kärlek börjar alltid med bråk".

Vi fortsätter med våra stastiska undersökningar. Vi testar att plotta bråk mot kärleksrelationer och hatrelationer istället. Kan det vara så att ALLA som bråkar faktiskt blir kära i varandra?

Chockerande uppgifter: det blir de inte. Många kärleksrelationer bygger på att man smågnabbas lite i början, men det verkar som att de som bråkar bara i 30% av fallen blir kära. De övriga 70% blir bara arga på varandra (fiktiv statistik, obviously).

Alltså, om dina stastiska fakta säger att kärlek alltid börjar med bråk betyder det inte att man kan säga tvärtom: bråk leder alltid till kärlek. Mig veterligen har folk som säger "kärlek börjar alltid med bråk" och tycker det är gulligt när någon fittig tonårspojke bråkar med en gjort några sådana studier, men även UTAN det kan jag konstatera att deras påstående är vetenskapligt grundlöst.

Så, sammanfattningsvis till alla vuxna/medmänniskor som någonsin vägrat ta tag i ett problem för att bråkstaken bara gillar sitt offer: FUCK OFF. Dina slutsatser makes no sense ur ett rent vetenskapligt perspektiv, så ta tag i problemet på riktigt istället.

True story.

Eugene är död, länge leve Eugene

Vi försökte ställa upp Eugene utanför vår assistents fönster, men på grund av diverse orsaker märkte hon oss när vi var där och smög klockan två på natten. Vi fick helt enkelt vänta en timme till innan Joachim smög ut och ställde upp honom utanför dörren, för att vara säkra på att hon somnat.

Vilket ledde till att vi sov ungefär fyra timmar inatt. Är med en andra ord aspigg! Imorgon tänkte jag posta ett inlägg med massa bilder från veckan, för det vet jag att ni alla känner att ni behöver. Just nu är jag mest förvirrad över att veckan gått så fort: det känns som typ två dagar, så det är lite konstigt när man inser att i den riktiga världen har det gått en vecka. Bara att kolla på häggen som slagit ut helt plötsligt. Man kan inte ens spionera på mina grannar längre!

Man tänker ju att vi borde få ledigt ett tag nu (vi jobbade ju för fan över hela långhelgen!), men icke då. På fredag ska vi på exkursion till "skogen", och ska vara vid universitetet åtta på morgonen, och inte en minut senare. Livet som biogeo. ;)

Dessutom är det bara två veckor till nästa exkursion, och innan dess ska jag dessutom hinna med en tripp till Norge för att se Twisted Sister. Vilket hetsigt liv man lever!

True story.

Fan då!

"Jag älskar att ni anstränger er så mycket för att tejpa flodhästar på någons fönster!"

- Anneli beskriver vår natt

Resten av vårt asbra prank gick dock åt helvete. Sorgligt, men sant!

True story.

Dagens fakta

Radhusbiff är slang för blodpudding.

True story.

Det spårar

Gummistövlar, vandringskängor och converse är vår grej.

Igår morse vaknade vi och insåg att någon lustig människa knytit ihop allas skor. Bittert, för några av oss, eftersom vi insåg att vi borde ha kunnat komma på det själva (Jag: "Men det var jag som gjorde det." Simon: "Näe, du är inte smart nog för att komma på nåt sant." BAAH!). Eftersom vi velat vara lite busigare än vanligt i år började vi planera hur vi skulle göra ett mer episkt prank än så.

Har jag berättat om Gunilla? Det är en tjej i min grupp vars kännetecken är att hon har hängpattar, är otrevlig och alltid gråter. Hon har inte synts till sen vi kom hit, eventuellt för att hon inte finns. Från början var tanken att lura i vår assistent att hon faktiskt fanns, men var lite utmobbad och mest gömde sig på rummet. Sedan dess har hon blivit lite av ett internskämt, och det är allmänt accepterat att Gunilla är den där utmobbade personen i klassen som ingen egentligen gillar.

Igår lämnade Chanette sin mobil obevakad, så vi passade på att SMSa Sofia (som delar rum med C och Erika) från den: "Hjälp! Gunilla har mig! Rädda mig innan det är försent! Ta med kexchoklad!". Sedan fick vi en av de som läser kursen fristående att SMSa Sofia: "Ta med kexchoklad om du vill se din kompis. P.S. Det var jag som släppte ut hjortarna. //Gunilla". Vi trodde att Chanette var med Sofia när det här skedde: men icke. Sofia took precautions och låste dörren till rummet så Chanette inte kom in. Success!

Vi tog även cp-bilder med Chanettes kamera, typ på öron och fötter, och på Joachims armhåla som vi fyndigt tog en närbild på så att det såg ut som en rumpa. Jag tänker inte gå in på exakt hur vi förbättrade det, men det innefattade choklad, och Chanette väl dyker upp igen har Joachim armbågen full av choklad: eftersom vi inte vill avslöja något lägger han casually sin andra hand över armbågen, medan vi andra dör av skratt. Chanette anade dock ingenting eftersom skrattattacker är rätt normalt här. SUCCESS.

Fast ingenting av det här var egentligen bättre än att knyta ihop skorna: och vi började alla känna av vår heder stod på spel. Efter mycket brainstormande kom vi dock äntligen fram till det: vi skulle bygga en man. Ett par vadarbyxor och någon jacka borde fan kunna bli läskigt nog, och så ställer man bara upp den i korridoren för att skrämma folk. Sjuuukt kul.

Så när alla gått och lagt sig - vilket fan tog ett tag - smög vi ner i källaren för att bygga. Bara att ta sig dit var svårt nog för korridoren var full av folk som borstade tänderna, men efter att ha gömt oss på en toalett tills kusten var klar kunde vi ta oss hela vägen. Där satte vi igång att bygga.

Resultatet?

Alla är överens om att han liknar Jesper. Antagligen pga jackan.

Rätt creepy ändå. Vi tänkte att framför allt om man gick upp mitt i natten skulle man bli livrädd, men av vad jag fått veta under morgonen verkar det inte som att det hänt. Folk som såg den på morgonen verkar ha blivit lite småchockade, eller bara antagit att det stod någon där och inte reflekterat över det förrän de gick förbi andra gången. Folk var imponerande, men det var liksom inte bra nog för oss.

Så vi (eller ja, Joachim) flyttade honom. 

Han heter för övrigt Eugene.

Allvarligt: när jag kom upp i korridoren och insåg att han inte stod kvar så förstod jag på en gång vart Joachim hade flyttat honom. Great minds think alike, och så hade vi pratat om det tidigare. Det spelade ingen roll: att öppna dörren till en släckt toalett och se honom stå där inne (för han är fan lång!) var skitläskigt.

Det tyckte de som oförberett öppnade dörren också. Jag vet åtminstone tre personer som blivit livrädda för honom, men det är säkert fler som inte erkänt än. Med andra ord: SUCCESS för tredje gången.

Vad som händer med Eugene i slutändan vet vi inte ännu, men vi har en hel del bra idéer. Ett bus vi har planerat är att smyga ut till vår assistents stuga och tejpa upp bilder på flodhästar över hela hennes fönster, för att bevisa att det visst finns flodhästar här. Det är harmlöst, men erkänn att ni skulle garva om ni drog upp rullgardinen på morgonen och möttes av ett gäng fult ritade flodhästar?

Och prank där alla garvar är väl ändå de bästa?

True story.

Only at Tovetorp

Varför sitter jag ensam i ett tomt klassrum och äter tårta i ett glas?

Det började med att vi planerade bus för hela veckan i tisdags. Vi öppnade starkt med att sno - eehh, jag menar: låna - en båt så fort vi kom hit. Vi gillade tanken på ett bus om dagen, så vi satte igång att planera. Sara befann sig just då i vårt grupprum - sagda klassrum - och påpekade att hon fyllde år på söndag (alltså, idag). Så vi skrev upp "Bus Sara" utan att specifiera det.

Bus Sara utvecklades till köpa och baka tårta till Sara. Väldigt hemlighetsfullt bad vi (okej, Sofia och Chanette) kökspersonalen om att få låna köket och bakade tårtan. Assistenterna sa till alla att klockan tjugo i åtta skulle det vara informationsmöte i matsalen, men när vi som bäst satt och väntade började alla istället sjunga "Ja, må hon leva". Väldigt nice. :D Förutom några, som var besvikna över att de inte fick någon information...

Matilda har tjatat i flera dagar om att spela kubb, vilket vi gjorde efter tårtan. Problemet är att sedan igår har bokstavligt talat 200 miljarder myggor gått och kläckts, så vi orkade bara oss igenom ett spel (jag var med i det vinnande laget dock, whoop!), innan vi bestämde oss för att gå in och se på Captain America istället (återigen, Matilda som tjatar).

Det i sin tur blev ett långt experiment då jag lyckades koppla min laptop till en projektor och ett högtalarsystem, ladda ner VLC och starta upp filmen med undertext... vilket slutade med att köra VLC på helskärm blev för mycket för min stackars laptop. Medan vi omorganiserade oss gick Anneli ut för att hämta tårta (i glas, för tallrikarna var slut), och kunde därför inte svara när hennes mobil ringde en minut senare.

Joachim tog det istället, och det visade sig att det var Mathilde som ringde för att berätta att dovhjortarna rymt. Återigen, inte en metafor: de tolv dovhjortarna som bor i en inhägnad här hade på något vänster rymt och vi fick ge oss på att samla in dem.

Det var lyckligtvis inte omöjligt. Jag sprang mest runt i buskarna och letade efter stället de flytt genom (och hittade inget), medan de andra fick leta upp och leda hem hjortarna. De är så jävla söta! Hjortarna alltså, inte de andra. En mycket spännande jakt blev det i alla fall, "man kände sig lite som en cowboy!" som Anneli sa.

Jag och Matilda gick tillbaka till huset medan de andra fortfarande var ute och jagade hjortar: hon gick till vårt rum, och jag satte mig i klassrummet för att äta min tårta. Och på den vägen är det...

Dagens fakta: flodhäst heter Hippopotamus amphibius (det här vet jag eftersom dagens andra bus var att helt random i första utkastet i vår rapport nämna något om alla flodhästar vi hittade i vår bäck, och eftersom alla djur ska ha sina latinska namn i parentes tillsammans med vanliga namnet kollade vi upp det).

Dagens bästa bus: trots allt det här vinner personen som knöt ihop allas skor imorse. Speciellt som ingen är helt hundra på vem som faktiskt låg bakom det (jag har tagit på mig ansvaret för det ett antal gånger, men av någon jävla anledning tror ingen på mig - vadfan!?).

True story.

Dansband är det yttersta beviset på att det inte finns en gud

Dagens länk.

Scrolla ner och lyssna på dansbandsversionen av Euphoria. I dare you, motherfucker, I double-dare you!

Dagens fakta: statistik är fan ett jävla helvete (jag insåg just varför jag säger Unova till ANOVA-test: det är ju regionen som det senaste pokémonspelet utspelar sig i. HAHAHHAA. Nerd for life).

True story.